Januari och början på året 2016 gick i moll.
Vi tog farväl.
Besök på Hospice med tafatt blombukett och viktiga ord som inte hann sägas.
Det gick så fort, så orättvist fort, mot slutet. I nattsvarta vintermörkret när nyårsraketerna glittrade över Malmös himmel.
Vi sa farväl och den bleka januarisolen letade sig in genom kyrkans fönster.
Det känns tyst och tomt och så svårt att förstå.
Telefonen är tyst, inga långa samtal mer.
Men minnena har vi kvar. Många, många fina minnen.
Så länge vi finns, finns också du...
This January we had to say goodbye to a dear dear friend. Too soon we had to say goodbye...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar